Författare: Stefan

Det var seriöst värre inför årets upplaga av Bollnäs Trail Race från Stisse Valfridssons sida detta år för att ta sig under de 45 minuter som krävdes för att få Peter Parneborg att dra på sig en T-shirt med texten ”Stisse är min idol”. Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att han missade denna magiska gräns i fjolårets lopp med ca 1½ minut (Referat från 2012 här).

Därför hade träningsdosen ökat markant och ett testlopp, förvisso på slät bana hade slutat med 38 minuter på 5,5 kilometers löpning så förhoppningar fanns att spränga drömgränsen och Stisse lämnade inget åt slumpen utan tog en vit månad och laddade upp med pasta några dagar före loppet.

Söndagen den 6 oktober kl 12.00 gick så startskottet och ca 250 män och kvinnor gav sig av uppför Bolleberget och uppe på toppen satt samma trogna supporterskara som ifjol och väntade på Stisse. Frelugas Jesper Lysell passerade först av alla liksom ifjol och sedan kom löparna som pärlband ut från skogen, däribland Frelugas Emil Göthlund och efter ett tag kom vår hjälte och till allas förvåning hade han folk efter sig i spåret också. Denna gång blev det ingen konstpaus hos supporterskaran utan det var framåt som gällde upp till vändningen och på återvägen i nedförsbacken på grusvägen fick Stisse lite glada tillrop som ”Ta längre steg” och ”Utnyttja tyngden när det går nedför” när han så försvann nedför vägen med ett löpsteg som skulle kunna sysselsätta ett helt kompani med friidrottstränare under åtskilliga år.

Supporterskaran kastade nu sig i sina bilar för att ta sig till målet vid Bollegården och hann lagom ner för att se Jesper Lysell vinna 10-kilometersklassen på 38:08 och stod sedan med spänd förväntan och tittade upp mot skogsbrynet om Stisse verkligen skulle hinna slå sin drömgräns och när klockan passerat drygt 40 minuter syntes en välkänd krängande figur med korta steg, kanske något mer korpulent än de flesta övriga deltagare. Men det gick fortfarande framåt och med tiden 42:18 krossade han sitt gamla rekord med över fyra minuter och lovade av bara farten att springa den långa sträckan nästa år, ”Det är ju bara 10 kilometer”.

SL

 

Stisse BTR from Sven Lajan Westergren on Vimeo.

 

F d riksdagsmannen Eric Larsson roterar nog i sin grav med 7200 varv per minut när han ser sitt livsverk järnvägen misskötas och växa igen.

Eric Larsson bodde på Freluga Gård och får nog räknas som en av de mest betydelsefulla personerna i Frelugas historia. Han var den som såg till att orsabanan drogs genom byn genom att bjuda landshövdingarna i Gävle och Falun på tolvrättersmiddag på Freluga gård. Mutor och bestickning var tydligen vanligt förekommande i affärsuppgörelser på den tiden. Stationshuset i Freluga placerades också strategiskt tvärs över vägen vid Freluga Gård. Järnvägen fick hela bygden att blomstra även efter Eric Larsson död 1905. (Källa: Byboken om Freluga)

Trafiken på orsabanan är nu nedlagt sedan några år tillbaka och naturen har istället tagit över och försett banvallen med sly och ogräs, till förtret inte bara för Eric Larsson utan även för byborna då järnvägen är ett populärt ställe för skoteråkning, promenader och skidåkning. Banverket har fortfarande ansvaret för skötsel av banvallen men intervallerna mellan skötselåtgärder och naturens gång verkar inte vara riktigt synkade.

Därför tog byåldermannen i Freluga, Andreas Valfridsson initiativ till att röja i byalagets regi och Lördagen den 24 augusti hade Jimmy Jonsson, Tommy Elfstrand, Lajan Westergren och undertecknad samlats hemma hos Andreas med röjsågar, motorsågar och krattor för att röja sly efter banvallen. Två trampdressiner fick tjänstgöra som transportfordon och arbetslaget började vid Västbackaövergången och gick sedan inåt byn förbi stationshuset, Freluga Gård, förbi övergången över Byvägen och ner mot Järnmyran. Med tre röjsågar flöt arbetet på bra och några fikapauser hanns också med. Undertecknads tvivelaktiga hantering av motorsågen vid fällning av ett träd renderade i att trädet inte föll i den riktning jag önskat utan istället hamnade över mig. Nu var inte trädet av det större formatet så det var bara att resa sig och borsta av sig den värsta smutsen och konstatera att man bjudit Lajan på ett gott skratt.

Efter fyra timmar nådde vi slutdestinationen vid Edstuga byväg och efter en kort kaffepaus vändes dressinerna och färden hemåt kunde påbörjas och vi kunde konstatera att det såg riktigt prydligt ut även om vi inte kunde göra så mycket åt ogräset. Men förhoppningsvis roterar den gamle riksdagsmannen Eric Larsson med något mindre varv i sin grav.

SL

Lajan i röjartagen

 

Rast vid Järnmyran

 

Kafferast

 

Andreas gasar på

 

Tommy Elfstrand

 

Lajan

 

Tre röjsågar gjorde arbetet effektivt

Jimmy Jonsson och Stefan Larsson

 

Så här såg det ut före röjning mot Järnmyran..

 

..och så här efter

 

Mot stationshuset före röjning…

 

..och så här såg det ut efter.

Årets sista artist var Eva Dahlgren. Här lite bilder från Lajan:

Det låg spänning i luften i dubbel bemärkelse lördagen den 27 juli då den 21:a upplagan av Freluga Masters i Golf avgjordes på söråkersbanan.

Förutom 24 nervösa golfare så tornade åskvädren upp sig på alla håll och kanter under hela tävlingen men ovädren höll sig borta från Söråker denna dag.

Jens Jonsson höll i trådarna där det tävlades om det individuella vandringspriset, dessutom ingick en lagtävling samt pris för närmast hål. Jonas Olnils blev årets bymästare med den förkrossande marginalen av 12 slag. Jonas har nyligen börjat spela golf men bemästrar redan detta svåra spel på ett ypperligt sätt. Av bara farten var Jonas med i den vinnande bollen i lagtävlingen där även Björn Carlqvist, Björn Ohlsson och Isabelle Jalgerius ingick.

Jonas Nilsson-Källänge som handikappmässigt var den bäste golfaren på söråkersbanan med 0,7, vann tävlingen för närmast-hål bara någon decimeter från kopp. Jonas ingår i Bollnäs GK:s elitlag som var upp i elitserien och vände i år.

Jonas motsvarighet skulle vara herrarna som livar upp stämningen ytterligare och gör sin enda golfrunda vid detta tillfälle, bröderna Valfridsson och Peter Parneborg med caddien Jonny Persson som hade tagit en gasoltubsvagn och för dagen gjort om den till golfvagn. Klubbantalet var inte prioriterat då bara fyra klubbor mot normalt fjorton fanns att tillgå, det fick komma i andra hand eftersom en mjölkkruka fylld med is och svalkande drycker krävde stort utymme på vagnen.

SL

Resultat:

Individuellt

1	Johan O		46
2	Jens J		58
3	Rasmus A		58
4	Björn O		59
5	Jonas Bj		60
6	Ingrid O		60
7	Stefan L		61
8	Anton A		61
9	Stefan E		62
10	Mats H		62
11	Björn C		62
12	Jonas K		63
13	Anders S		64
14	Elisabeth P		64
15	Pontus L		66
16	Örjan B		70
17	Tobias P		72
18	Isabell J		77
19	Håkan J		82
20	Pia O		83
21	Wille L		83
22	Stisse		89
23	Andeas W		91
24	Peter P		94

Lagtävling

1	Lag Björn C	61,00
2	Lag Stefan E	66,25
3	Lag Jonas K	69,00
4	Lag Mats H	69,25
5	Lag Örjan B	70,75
6	Lag Stefan L	75,50

 

Ebbot Lundberg, tidigare sångare i  numera upplösta ”The Soundtrack of Our Lives”, var tillfällig gästartist när Weeping Willows uppträdde på Freluga Trädgårdsscen den 14 juli.

Om denna konstelation hunnit repetera något var okänt, men det fungerade bra ändå och publiken bjöds på stor underhållning under knappa två timmar. Här några bilder signerade Lajan.

 

Helen Sjöholm var årets första gästartist på Freluga Trädgårdsscen den 7 juli i bästa tänkbara väder. Här följer några bilder:

Foto: Lajan

Ett stort tack till alla sponsorer ingen nämnd ingen glömd, som sponsrat med tårtor och fina priser till vårt lotteri på vårt midsommarfirande.

/Freluga-Edstuga Byalag

 

 

Med anledning av att det snart stundar premiär för ännu en säsong på Freluga Trädgårdsscen kommer här en repris av ett reportage publicerat i Freluga bytidning 2010.  Freluga Trädgårdsscen finns även på Facebook och hemsidan finns här.

/Stefan Larsson

 

Klockan är 12 på söndag förmiddag en regnig augustidag 2010. Syskonen Jacob Abrahamsson , Petra Abrahamsson och Linda Netsman finns på plats i Freluga Trädgårdsscen tillsammans med några medarbetare för att förbereda dagens konsert med Martin Stenmarck som ännu är flera timmar bort och som också är den sista för säsongen.

Det är lugnt och stilla i den vackra och rofyllda trädgården men ändå full aktivitet på ett fåtal medhjälpare som bär på högtalare eller campingstolar. Den enda som bryter mönstret är Peppes treårige son Malte som iförd mantel och storstövlar förklarar att han minsann är ”Stål-Henrik” och räddar barn som hamnat i knipa. Manteln skall bytas till kvällen, förklarar ”Stål-Henrik” och frågan är om han likt Stålmannen byter om i en telefonkiosk.

Vi förflyttar oss in till bagarstugan som är hjärtat i verksamheten. Där jobbas det för högtryck med bakverk av alla de slag för artister, medhjälpare samt för försäljning till allmänheten. Peppe har precis fått ett SMS från kökschefen Bella som befinner sig på semester på Gotland och därför inte kan delta på avslutningskonserten. Trots att det jobbas för högtryck är stämningen uppsluppen och alla har sina givna platser i bagarstugan.

Det har nu hunnit gått några år sedan idén om en trädgårdsscen tog fart efter ett framträdande av Linda i hennes trädgård. Ingen kanske ännu fattar hur stort detta håller på att bli där artister själva ringer och vill spela på trädgårdsscenen. Urklippsböckerna som mamma Eva ansvarar för, vittnar om massmedias stigande intresse för företeelsen Freluga Trädgårdsscen med tjugo helsidor samt ett exklusivt reportage i Svenska Dagbladet på en helsida, något som bara föräras en scen per år. Dessutom tillkommer deltagande i arton radioprogram och utmärkelsen som ”Årets marknadsförare i Gävleborg 2008” i konkurrens med Mackmyra Whiskeyfabrik samt landshövding Barbro Holmberg.

Allt började som ett projektarbete tillsammans med Rolf och Ingrid Lysell. Storslagna planer kom fram i den brainstorm man genomförde med äventyrsstigar, sommarland för barn, museer och glassbarer, något som dock skalades ned till en utomhusscen i trädgårdsmiljö. Scenhuset fick man tag på i Järvsö där det timrades ner och fraktades till Freluga. Efter vissa ombyggnationer stod det på plats i den nyuppförda trädgården. 200 personer kom till premiären 2008 och sedan har det bara rullat på. Numera har man en väloljad och intrimmad organisation som består av ca tjugofem vänner och bybor med varierande sysslor som parkeringsvakter, roddare, gräsklippare, bagare och försäljningspersonal så allt flyter på utan större besvär. Även syskonen har sina givna ansvarsområden.

Vad är det då som får landets populäraste artister att söka sig till Freluga? Miljön är förstås en viktig faktor med publiken i en trädgård samt det faktum att artisterna kan röra sig relativt fritt utan att bli påhoppade av sina fans. Artisterna har inte mindre än tre loger att välja på inom området: scenhuset, Lindas trädgård eller i Lindas bostad. Den personliga servicen och den positiva energin som genomsyrar området uppskattas av artister och musiker som trivs i Freluga. Trädgårdsscens goda rykte sprids därför vidare både bland artister och allmänhet och förfrågningar och spontana studiebesök från människor långt utanför Hälsinglands gränser förekommer mer och mer.

Dagens artist är alltså Martin Stenmarck som skall börja konserten klockan 18.00. Redan 15.00 finns den första publiken på plats framför insläppet, ett gäng damer från Söderhamn. Alltefter tiden går rullar fler och fler bilar in i Freluga. Parkeringsmanskapet Thomas Olnils, Magnus Jonsson och Magnus Westlin m. fl. har full koll på parkeringsytan som består av en långsmal åkerplätt ett hundratal meter nedanför scenområdet. I försäljningsstånden är picknickkorgar, mackor, läsk, kaffe och fikabröd på plats liksom kassapersonalen och en bit bort grillar Collinismedlemmen ”Boris” Höglund hamburgare, grillspett och korv.

Klockan visar nu på 17.00 och redan ringlar den långa kön till insläppet runt på Engnells åker. All biljettförsäljning sker numera genom bokning via Ticnet.se och de lokala ATG-ombuden och biljetterna körs genom en streckkodsläsare vid insläppet. På femton minuter har den långa kön upplösts och publiken intagit sina platser på gräsmattan.

Även om biljettförsäljningen datoriserats så är syskonen måna om sin betalande publik och när Miss Li lämnat återbud pga sjukdom någon vecka före sitt uppträdande och ersatts av Melissa Horn ringde man runt till alla etthundrasextio biljettköpare och meddelade situationen Av fyrahundra sålda biljetter var det bara tio som återlämnades.

Klockan börjar nu närma sig 18.00 och publiken, som av någon underlig anledning till 90 % består av kvinnor, sitter förväntansfulla på plats i gröngräset. Syskonen kliver så upp på scenen tillsammans och Linda drar några få ordningsregler och presenterar dagens artist samt tackar för säsongen som varit.

Så kliver då Martin Stenmarck in med sitt band och gör en inspirerad spelning under drygt en- och en halv timme inkluderande tre extralåtar. Regnmolnen som hängt tunga under hela konserten håller sig i schack och släpper inte ifrån sig någon nederbörd.

Trots att konserten är avslutad sitter stora delar av publiken kvar i smågrupper och samtalar och umgås i den fina trädgården medan medarbetarna plockar ihop försäljningsstånd, ljudanläggningar och musikutrustning. Syskonen konstaterar att även denna konsert blev succé och att allt flutit som det ska, förutom det faktum att en ljudtekniker som kommit med tåget mitt på dagen nästan glömdes bort och fick hämtas på Bollnäs station i all hast.

Det är med lite vemod Peppe, Linda och Jacob konstaterar att 2010 års säsong är slut. Dom fortsätter dock att förverkliga och utveckla sin dröm och planeringen inför nästa år är redan i full gång, allt för att sprida Frelugas namn längre och längre ut i omvärlden.

 

SL

Bilder:

 

 

Foto: Lajan

 

Lite bilder från det traditionella midsommarfirandet i Freluga. Årets bybor blev syskonen Petra Abrahamsson, Jacob Abrahamsson och Linda Netsman som framgångsrikt driver Freluga Trädgårdsscen och sätter Freluga på sverigekartan.

Bilder: Mia Persson