Tobias Nyström med sin jakthund Twix hemma på gården i Mödänge.
Jägaren Tobias Nyström från natursköna Mödänge har för några veckor sedan avslutat årets björnjakt som var över på sex dagar.
Tobias har jakten i blodet då han redan som fyraåring fick följa med Pappa Ulf ut på pass under älgjakten och som 16-åring fick han själv hålla i bössan. Sedan har det rullat på och för närvarande jagar Tobias älg här hemma och i Härjedalen, samt björn med sitt jaktlag Bollnäs Södra.
Till årets björnjakt hade 37 björnar tilldelats i Gävleborgs län och jakten startade tidigt på morgonen den 21 augusti och fick pågå som längst till i mitten på oktober. Det var en tidsrymd tilltagen med råge, då jakten avlystes redan torsdagen den 27 augusti då den 37:e och sista björnen sköts på förmiddagen.
Ingen formell utbildning krävs för att jaga björn, även om det rekommenderas att jägarna genomför ”Björnpasset”, vilket innebär att man skall träffa en måltavla både med precision och snabbhet på olika avstånd. Under de första åren sedan björnjakten införts skedde många skadeskjutningar men enligt Tobias har detta minskat markant, då björnjägarna blivit skickligare på att jaga just björn. Påskjutningar inträffar visserligen fortfarande, men enligt bestämmelserna skall det finnas en eftersökshund tillgänglig för beredskap och där eftersök påbörjas inom två timmar, vilket för övrigt gäller all jakt.
Björnen är ju av naturen ett skyggt djur som kan känna av en människa på 500 meters avstånd, så det krävs lite strategi och taktik i samband med björnjakt. Skyttar placeras ut där man kan tänka sig att björnar passerar, typ vid vatten eller på vägar. Hundar skickas sedan ut för att spåra upp eventuella björnar.
Tobias jaktlag bestod av 12 man, varav de flesta kom från närområdet som Bosse, Johan och Thomas Olnils, Kent Jansson, Peter Johansson, Jimmy Zetterqvist m.fl. Jaktområdet sträckte sig geografisk från Gällsbotjärn i väster över Sörbobergen, Västerberget och över mot Hertsjö i öster. Inför jakten stämmer man av tidigare observationer av björn under året och koncentrerar sig på de områden där man tror att det finns björn.
Fredagen den 21 augusti var det så dags och 03.30 skedde samlingen inför björnjakten. Jaktlaget jagade på Gårdberget och fick kontakt med två björnar, men oländig terräng och dålig sikt gjorde att björnarna försvann. En påskjutning skedde också vid Gällsbotjärn under lördagen men den björnen försvann över till Annefors jaktlags område, där den eftersöktes och fälldes. Jakten gick sedan trögare under några dagar och värmen gjorde sitt till då björnarna ligger och trycker och inte rör sig speciellt mycket.
På tisdagen skulle dock jaktlaget fälla en björn, Tobias berättar själv: ”Det var samling som vanligt 03.30 ovanför Fjäle. Tisdagens jakt skulle bedrivas kring Gällsbotjärn och hundarna släpptes ut tidigt på morgonen. Efter ett tag hördes det speciella hundskall som indikerar att hundarna driver en björn. Jägaren lokaliserade björnen i ett tätt och oländigt område där han inte kunde se den och han var till en början tveksam att till att ge sig in där, men gjorde det till slut och hittade björnen 5-6 meter upp i ett träd. Björnen blev ett lätt byte och sköts ca 07.00.”
Tobias sammanfattar årets jakt som jobbig, där värmen gick hårt åt hundarna och gjorde björnarna inaktiva och jakten pågick max fram till 09.30 på förmiddagarna. Men han ser redan fram emot nästa års jakt. En gång björnjägare, alltid björnjägare…
SL
