Någon har myntat uttrycket ”Alla årstider har sin tjusning”, och hösten med sina vackra färger och klara luft har sina fördelar även om många kanske har svårt att smälta den sommar som har flytt och det faktum att vi går mot bistrare tider det närmaste halvåret.
För att förena nytta med nöje beslöt jag mig för att kombinera min lördagspromenad med en artikel och se om det är något liv i byn med omnejd en lördag mitt i oktober med ca 5 plusgrader och en sol som lyste med sin frånvaro. Promenaden började från bostaden på Tupps efter Sörbovägen och en vänstersväng in på vägen mot Brönars. Hos Kent som bor i första huset verkade det vara öde, kanske hade han sitt ronderingspass i Stockholm denna helg.
På gården Brönars lite längre bort kunde dock viss aktivitet skönjas och en husvagn verkade vara föremålet. Syskonen Emelie och Karl-Oskar höll på att städa ur en husvagn tillsammans med Emelies sambo Kent Eriksson när undertecknad passerade. Både Emelie och Kent som bor i Uppsala, är hängivna skidåkare och har köpt en husvagnsplats uppe i längdåkningsparadiset Harsa där de tänker tillbringa många timmar i vinter.
Färden gick sedan vidare efter stigen mot Tallbacken som är ett populärt stråk för promenerande med det mäktiga Västerberget som fond mot söder. Här brukar man träffa på folk som rastar hundar, folk som är ute på ridtur och joggare. Dock syntes inte de flitiga motionärerna Ing-Marie Parneborg och hennes mor Naimy med sina karaktäristiska stavar ute denna gråkalla dag. Ingen annan verkade heller vara ute för det var tomt hela vägen förbi Tallbacken, Freluga gård och längst Skalmensvea.
Framme vid Byvägen som fått ny beläggning under sommaren, var det enda tecknet på liv en risbrasa på vägen upp mot trädgårdsscenen innan jag vek av på vägen mot ”Pumpstation” som är byns reningsverk bakom Smensbacken. På Smensbacken ägnade sig Håkan Andersson åt höststädning och har precis fyllt en släpvagn med diverse sopor som han tänker köra till sin förra arbetsplats, nämligen den närbelägna soptippen. Håkan är numera arbetsledare på PEAB med ansvar för vägbeläggning. I övrigt syntes ingen aktivitet på Smensbacken, förutom en katt som satt och slickade sig på nerfarten till det hus jag lämnade det för snart 11 år sedan.
Väl ute på vägen genom byn skulle jag väl kunna träffa på några människor, men det enda liv som märktes var fåglarna som åt upp sig på rönnbär inför den kommande vintern. Det var som att vandra genom en spökstad och jag kunde konstatera att naturen tagit över två gamla klassiska kännetecken för Freluga, nämligen den nedlagda godisfabriken Larsson & söner som tillverkade kolor, punchflaskor och lakritsklubbor och som på sin tid skapade många arbetstillfällen bland byns innevånare. Den gamle riksdagsmannen John Larsson som bodde på nuvarande Freluga Gård roterar nog i sin grav när han ser förfallet på den järnväg han drog genom byn i början på 1900-talet och som gav Freluga ett lyft.
När jag närmade mig utgångspunkten för vandringen utan att stöta på en enda människan efter vägen genom byn blev frestelsen för stor, jag ringde på hos Andreas Valfridsson och sambon Elin Larsson för att fejka ett möte. Det blev en kaffe inomhus hos paret som väntar sitt andra barn i dagarna. En utflykt till Prästnäset tidigare på dagen hade fått abrupt avbrytas då en sådan elementär sak som extrablöja åt Nils 2 år, glömts bort vilket innebar vissa komplikationer.
Efter kaffepaus så återstod bara ett hundratal meter till hemmet på Tupps och hos grannarna Klasse Hedin och Lotta Woxberg pågick planer på höststädning vilket bl a innebar nedmontering av en studsmatta i monsterklass. Klasse var dock på väg till dottern för montering av ljusramper och gladde sig åt den glada nyheten att han skulle bli morfar 2017.
SL
Fler bilder
(klicka på bilderna för större storlek)
