Tupp-Håkan Perzon är uppvuxen på gården Tupps i Freluga. Han har nu uppnått den respektabla åldern av 88 år och bor i Söräng tillsammans med sin fru Gertrud.
Efter en olycka 2007 är Tupp-Håkan numera blind men humöret är det inget fel på och den rappa käften är fortfarande väloljad. Håkan är uppväxt i en syskonskara bestående av sju pojkar och en flicka och under 60-talet åkte alla sju pojkarna Vasaloppet samtidigt under några år vilket rönte stor uppmärksamhet bland media och blev t o m uppmärksammat i New York Times.
Skidåkning var dock inte det primära intresset hos syskonskaran utan kortspel var tidigt ett huvudintresse i bröderna Perzons liv, eller som Tupp-Håkan brukar säga: ”Vi är födda i ett kortfodral”. Mamma Bricken tyckte det gick för långt och gav pojkarna Göte och Håkan fem kronor var om de lovade att sluta med kortspel. Fem kronor var en ansenlig summa på den tiden och pojkarna tog gladeligen emot slanten bara för att omedelbart spela bort den på kortspel. Pojkarna försökte sedan övertyga mamma att om de fick ytterligare fem kronor skulle dom definitivt sluta, men den valsen gick inte mamman på.
När Håkan var tio år träffade han på ett gäng vägarbetare som utförde s k AK-arbeten efter sörbovägen. Håkan frågade lite försynt de vuxna männen om han fick vara med och spela kort och de log igenkännande mot varandra och tänkte nog att det skulle bli lättförtjänta pengar att spela av den lille parveln hans småslantar. Vägarbetarna hade en dagslön på 3 kr och hade just fått sin veckoutbetalning när de samlades i den överväxta grusgropen intill Jönses mellan Freluga och Mödänge.
Kortspelet påbörjades och Håkan drog in pott efter pott och vägarbetarna blev nervösare och nervösare ju längre spelet pågick. Den ena efter den andre spelades black och några timmar senare satt Håkan där med 52 kr på fickan, vilket borde motsvara en summa på 17.000 kronor i dagens penningvärde. Vägarbetarna lommade hem ifrån grusgropen med tomma fickor och skam i blicken efter att ha blivit utspelade och skinnade av en tioåring. Hur mottagandet blev hemma hos fruarna när de panka vägarbetarna vågade sig hem förtäljer inte historien, men man kan ju kanske ana att vägarbetarna fick smaka på brödkaveln.
Unge Håkan gick till Freluga station där en postsparbank fanns för att sätta in vinsten. Kvinnan i luckan trodde inte sina ögon när Håkan lade fram alla pengar på disken, utan ringde hem till Tupps för att kolla att allt var som det skulle, vilket också mamma Bricken kunde bekräfta att det var.
Ryktet om Tupp-Håkans spelvinst gick nu som en löpeld genom byn och Håkan bjöd fem av sina klasskamrater på matiné på Palladium i Bollnäs. De hade bara en cykel till förfogande eftersom cyklar var ovanliga på den tiden och Tupp-Håkan var nu kung av Freluga och fick sitta på ramen hela vägen ner till Bollnäs samtidigt som hans kompisar turades om att springa bredvid eller skjutsa honom på cykeln. Cykeln låstes in vid kyrkstallarna och pojkarna fick gå den sista biten in till Palladium.
I foajen hade många ungdomar samlats där bl a en okänd pojke gick storgrinandes och skrek som om hans sista stund på jorden var kommen. Den fattige pojken hade tappat bort på sin surt förvärvade 25-öring och tårarna rann som en vårflod i april längs den förtvivlade pojkens kinder då det stod klart för honom att han inte hade pengar till inträdet. Tupp-Håkan tyckte synd om pojken och gav honom en 25-öring och i samma stund han tog emot slanten tvärslutade gråten och den gapande munnen slogs ihop med en smäll och blev istället till ett förvånat streck.
Därefter avnjöts bion som först visade ”Drottning Astrids begravning” och sedan en Tarzanfilm.
Så kunde det gå till i Freluga på 30-talet.
SL
Ett slitet skolfoto från Freluga skola någon gång på 30-talet. Tupp-Håkan andre man från höger i nedersta raden.
